Gissar att jag inte är ensam med en båt från sjuttio-åttiotalet med ett teakdäck i full nedbrytning. Åren går. Väder o vind, segling och kranlyft påverkar det säkert gedigna arbetet som varv eller ursprungsägare lade ner på sin båt. För min del var det nödvändigt att vidtaga åtgärder. Renovering av teakdäcket alternativt ta bort det och hur gör man det bäst?
När jag började forska i lämpliga metoder, fann jag att det varierade beroende på vem jag frågade. Proffs t.ex. gick den snabba hårda vägen med nedlipning av gelcoaten till plasten, spackling och målning. Nej, det lät som alldeles för mkt slipdamm i båtskjulet och vad skulle min skjulkamrat tycka om det?

Den här bloggen gör inga anspråk på att visa den optimala metoden, utan ska ses som ett personligt dokument hur jag utförde min renovering. Ni får gärna ta del av det. Kanske ger det lite tips och inspiration för andra i samma situation.
Det vore tråkigt att bara skriva om däcksrenoveringen, så jag lägger in lite annat smått o gott också.....om det är okey?

ss

onsdag 11 april 2007

"vackra båtar seglar väl"



Efter att ha seglat och renoverat min härliga NF under åtta år kändes det som om jag ville gå vidare med ett nytt projekt. När min vän Göran köpte en OE 32:a hösten -05 fick jag upp ögonen för Olle Enderlein och de vackra välseglande båtar han konstruerat.
OE 36 ! Så vacker och perfekt för mig och min sambo. Det var bara ett fel. Priset! Mellan 450-550 tusen kronor för min drömbåt. Nu är jag ganska (mkt) envis när jag får för mig något och nog skulle det lösa sig på något sätt. Operation sökning började. Paralellt med jakten på en OE tittade vi på andra båtar också, men det var naturligtvis ingen som passade. En dag i kalla vintern förra året dök det upp ett intressant objekt. I Torshälla dessutom. Pris 370 tusen. Bara 30 min med bil från Västerås.

Vi bestämde träff med säljaren och gav oss av för att titta på "skönheten". Det första vi såg var kölen. Med stora skador både i framkant som bakkant. Friborden var inte direkt skinande. Inte så konstigt då säljaren upplyste oss om att hon vilat sig på land i två år. Teakdäcket var svart av smuts, men det var inte svårt att se att det hade sett sina bästa dagar. Sprucken teak och dålig not. Till detta kom att däcket verkade ha delaminerat, speciellt på fördäck. Hur som hellst ville jag ha henne iallafall. Bara priset var det rätta. Efter ytterligare fyra inspektioner var jag redo att ge ett bud. Hon skulle gå att få i gott skick trots allt. Hårt arbete, mkt tid, till inte så stora kostnader var det som fällde avgörandet. Några veckor senare ringer säljaren och säger:
- Jag tror hon får det bra hos dig Tomas. Ger du XX tusen? Självklart! Hon var min!!

Inga kommentarer: