Lisa för själen i råkylan

Kul..en kommentar!!

Jag försöker reda ut vilka inställningar som gäller för att visa kommentarer...!?
Under tiden klistrar jag in kommentarer på inlägg i stället.

Kommentar från anonym:
Det ser ju ut att gå bra det där:-) Har du gjort någon fuktmätning av däcket? Är det divinycell eller balsa i sandwichlaminatet? Har du planerat att försöka driva ut ev. fukt?

Svar: Tack för ditt inlägg.
Jag kommer att göra fuktmätning så snart däcket är helt rent från sika. Har bestämt mig för att inte starta upp ngt. annat innan varje delmoment är avslutat. "Vis av erfarenhet". Till fuktmätning används en Tramex Skipper Plus. Enkel och tillförlitligt enl. uppgift. Återstår att se. Till min stora glädje har jag konstaterat att det är divinylcell som distansmaterial i laminatet. Efter att ha konfererat med ett proffs (Tommy Gullberg i Västerås), betyder det att ev. fukt dräneras genom materialet och ansamlas mot underliggande plast. Alltså in mot salongen. Han rekomenderade mig att borra upp ett antal hål från insidan genom plasten och använda avfuktare. Hålen behöver inte spacklas igen. Nu hoppas jag naturligtvis att hon är torr och fin från början "ta i trä".

Vid fören till slut!

De sista små bitarna av teak att avlägsna.

Stef för steg

Så här ser det ut innan arbetet börjar.

Efter hyvling med slö morakniv.

Efter sliprondell.

Efter axialborste blir det så här snyggt!

Titta det börjar hända saker!!

Mycket provades innan jag slutligen fann på hur jag skulle avlägsna sikaflexen från däcket. Jag testade på små ytor att slipa med grovkornigt papper, rondeller av olika slag mm. Till slut avlägsnades det mesta ned till halkmönster medelst hyvling med slö morakniv. En metod som fungerade utmärkt. Sen då? Ja, hur avlägsna sikan utan att skada gelcoaten för mycket. Svaret blev en cirkelborste av mässing monterad på borrmaskin. Diametern på borsten bör vara minst tio cm för att undvika att skärskador på ytan. Avslutade med axialborste mässing för att putsa de limrester som fanns kvar som ett tunnt skikt. Bilden ovan visar däcket innan användning av axialborste. Babords fördäck är endast hyvlad med kniv. Återkommer med bild på färdigt arbete. Föresten, borstar i mässing var inte lätt att hitta. Överskottslagret visade sig sälja utmärkta borstar för 25 kr stycket. Totalt användes fyra st.

Detaljer av teakdäcket

Detaljer från ett teakdäck i behov av lagning. Efter ytterkanten mot relingslisten,ca en ribb in, var det en brun elastisk massa som använts som "lim"/tätning. Här var det ingen vidhäftning alls när jag senare demonterade däcket. Detsamma gäller mitten av fördäcket, där samma massa var anbringad. Detta kan ha haft en bidragande orsak till läckage i inredningen. Massan avlägsnades enkelt med kniv. notera också hur nåten har släppt och där har vatten trängt igenom och frysning ökat skadan vintertid. På stora ytor var däcket och löst sittande sika fuktigt vid demonteringen. Hela däcket rensades från teak under hösten 06.

Kölskador

Kölen var skadad i samband med upptagning två år tidigare. Vid upptagningen användes en sk. slamkrypare. En isfläck vid slipen fick dragfordonet att tappa fästet och kölen slog i de säkerhetsbalkar som moterats framför och bakom på slamkryparen.
Efter rensning av löst sittande plast och glasfib erväv i hålet, fylldes detta med epoxy och spacklades igen.
I framkant var det likvärdiga taggiga skador i blyet. Utstickande blyflikar sågades loss med bågfil. Jag blev varnad för att hamra tillbaka blyet eftersom det gör metallen mjuk.

Efter slipning fylldes skadorna med epoxy.

"vackra båtar seglar väl"

Efter att ha seglat och renoverat min härliga NF under åtta år kändes det som om jag ville gå vidare med ett nytt projekt. När min vän Göran köpte en OE 32:a hösten -05 fick jag upp ögonen för Olle Enderlein och de vackra välseglande båtar han konstruerat.

OE 36 ! Så vacker och perfekt för mig och min sambo. Det var bara ett fel. Priset! Mellan 450-550 tusen kronor för min drömbåt. Nu är jag ganska (mkt) envis när jag får för mig något och nog skulle det lösa sig på något sätt. Operation sökning började. Paralellt med jakten på en OE tittade vi på andra båtar också, men det var naturligtvis ingen som passade. En dag i kalla vintern förra året dök det upp ett intressant objekt. I Torshälla dessutom. Pris 370 tusen. Bara 30 min med bil från Västerås.

Vi bestämde träff med säljaren och gav oss av för att titta på "skönheten". Det första vi såg var kölen. Med stora skador både i framkant som bakkant. Friborden var inte direkt skinande. Inte så konstigt då säljaren upplyste oss om att hon vilat sig på land i två år. Teakdäcket var svart av smuts, men det var inte svårt att se att det hade sett sina bästa dagar. Sprucken teak och dålig not. Till detta kom att däcket verkade ha delaminerat, speciellt på fördäck. Hur som hellst ville jag ha henne iallafall. Bara priset var det rätta. Efter ytterligare fyra inspektioner var jag redo att ge ett bud. Hon skulle gå att få i gott skick trots allt. Hårt arbete, mkt tid, till inte så stora kostnader var det som fällde avgörandet. Några veckor senare ringer säljaren och säger:

- Jag tror hon får det bra hos dig Tomas. Ger du XX tusen? Självklart! Hon var min!!

En godissugen mås på yttre hållsfjärden sommaren 2006